“Det är fel att förvänta sig en belöning för din kamp. Belöningen är kampen i sig, inte det du kan vinna. Trots att du inte kan förvänta dig att besegra det absurda i världen, måste du försöka. Detta är moralitet, detta är religion. Detta är konst. Detta är livet.”
PHIL OCHS

Här hittar du den ursprungliga artikeln. Jag tänkte jag skulle komma på 20 liknande eller andra anledningar som passar svenska förhållanden.

1. Bli vegan! Ät aldrig mer ett dött djur.
2. Gå med i en djurrättsorganisation.
3. Skriv på namninsamlingar, till exempel online, men gärna “på riktigt” också.
4. Blogga, tweeta med mera om veganism och djurrätt.
5. Bojkotta djurtestade varor och varor som innehåller djurdelar.
6. Skriv insändare till din lokala tidning. Informera eller debattera, vad du än är bäst på.
7. Laga god veganmat och bjud andra på.
8. Försök hålla god min när du blir mobbad av köttätare eller (tyvärr) andra veganer m fl
9. Skriv ut listor med e-koder som innehåller döda djur, listor på bra, näringsrik veganmat, alternativ till djurtestade produkter mm, och dela med dig till den som undrar.
10. Ta hand om ett hemlöst djur.
11. Ge pengar eller arbeta gratis för ett djurhem.
12. Hjälp människor! (Vi är ju också djur!). Dessutom kan det minska kritiken från djurhatare, veganhatare m fl.
13. Rösta på det minst djurfientliga partiet du kan hitta.
14. Lev miljövänligt (det har alla djur nytta av, vi själva också.)
15. Ta hand om dig själv, ät hälsosamt, motionera så du håller dig frisk och lever länge. Det ger ett bra exempel att följa för andra, som kanske tror att det är farligt att vara vegan.
16. Lär dig näringslära. Det finns knappast något som ser så illa ut som en vegan som får brist på något viktigt ämne. Köttätare älskar att påpeka sånt, fast de själva inte vet något om näringslära.
17. Lär känna andra veganer och håll ihop med dem. Hjälp varandra.
18. Förklara tålmodigt när arbetskamrater, klasskamrater, vänner och bekanta frågar, även om de bara frågar för att reta dig. Någon kanske blir imponerad av ditt lugn och din saklighet och så kanske de vill veta mera, på allvar. I så fall, dela ut dina listor eller häften med information.
19. Odla kryddväxter, grönsaker, frukt mm själv, i en kruka, balkonglåda eller din lträdgård om du har någon.
20. Undvik bekämpningsmedel. Tänk på de vilda djuren.

Som du kanske eller kanske inte vet, har den här bloggen/hemsidan funnits i flera år, men du kanske undrar vem bloggaren är (eller i det här fallet bloggarna)?

Du behöver inte undra mer. Hej! Jag heter Camilla och jag är en av personerna bakom den här bloggen. Jag är vegan och har varit det i flera år, innan dess var jag ovo-lakto och innan dess pescatarian (fast då visste jag inte vad det hette). När jag var liten var jag naturligtvis köttätare, men jag hade problem med det, ända sen jag var sex och fick veta att musklerna i min kropp var samma som i djurens kroppar. Det var alltså därför jag började min väg mot veganismen. Snart upptäckte jag alla de andra fördelarna med att vara veggis. Nu kan jag inte komma på en enda nackdel.

I flera år har jag också brytt mig om miljön, ekologi och mänskliga rättigheter och feminism och så vidare.

Inför framtiden drömmer jag om en mycket grönare livsstil. En grön livsstil som inte medför något lidande för någon för att vara exakt. En dag hoppas jag att jag kommer att bo någonstans på landet, helst i skogen, och odla min egen mat, med solfångare på taket och ett mini-vindkraftverk någonstans i närheten. Vid det laget hoppas jag att min familj är mycket större än den är nu. För ögonblicket består den av bara tre människor och ett antal icke-mänskliga familjemedlemmar.

Vi kanske till och med kan starta en veganby! Kanske… Men om man kan drömma om det, kan man göra det som någon sa (nästan i alla fall).

Den här läste jag för ett tag sen, och tyckte den var jättebra.

Läste nyss en artikel om att överleva civilisationens undergång. Den verkade blanda skämt och allvar. Personligen tyckte jag att några av punkterna var antingen omöjliga att följa eller helt enkelt löjliga. Därför la jag till några själv så min lista också innehåller tio punkter. Mina punkter är mer allvarligt menade, men jag påstår inte att jag är någon expert. Ta förslagen som de är, bara allmänna råd som kan vara användbara även om samhället inte går under.

1. Lägg upp förråd – mat mm
2. Bli händig – ingen efterfrågan på bloggare, modeorakel eller vett-och-etikettexperter
3. Bygg ett växthus
4. Anlägg en trädgård och odla grönsaker, frukt, spannmål mm
5.Samla regnvatten
6. Skaffa solfångare och vindkraft
7. Flytta ut i skogen (eller välj annan isolerad plats) eller samla dina vänner och släktingar omkring dig – så får du vänligt sinnade grannar
8. Skaffa miljövänlig och energisnåla transportmedel – cyklar?
9. Bygg en mur eller anlägg en tät, taggig häck
10. Lägg upp ett lager av värdesaker du kan byta med – guld mm

De började känna underbara dofter från köket som skvallrade om att lunchen snart var färdig. I ett hörn av rummet dignade julgotterna inbjudande. Granen var vackert pyntad och under den låg alla fint inslagna paket. Alva och Eskil kröp omkring och skakade och vände och vred på dem och försökte lista ut vad de innehöll.

Plötsligt slogs dörrarna upp till köket där tre generationer Ekvall hade förberett alla de läckerheter som hör julen till. Alla förundrades över hur fint de gjort i det stora lantköket. Julduken var på. Ljusen var tända och tomteporslinet var framme. Alla trängdes för att få en bra plats vid bordet. Danne log hånfullt åt Björn som råkat få platsen på sidan i skarven mellan de båda borden.

Hedda hyschade åt barnen samtidigt som hon drog till sig köttbullarna och försåg sig med en väl tilltagen portion. Rickard gjorde detsamma med skinkan. Snart hördes inget än smaskanden, glaskirr och skrap av bestick. Agneta log lycklig över revbenspjällen innan hon energiskt började gnaga på benen. En liten rännil av saliv och olja rann stilla ner på hakan via hennes munjipa.

Agneta stannade mitt i en tugga och lät blicken irra över väggarna. Var det någon, hon tvekade, något där? Hon lät handen falla ner och släppte revbenspjället tillbaka på tallriken. Måste vara skuggorna som spelar mig ett spratt, tänkte hon.

Axel släppte hastigt gaffeln med skinkbiten och lät den falla ner på tallriken. Var det något skämt eller? Hur hade de kommit in?

Ulla sneglade försiktigt på sina bordsgrannar och glömde nästan att tugga på sin korv som hon precis tagit en generös tugga av. Med halvöppen mun lät hon blicken flacka mellan hennes familj och de andra. Med sina mörka ögon följde de hennes minsta rörelse. Tysta, anklagande. Det är ditt fel, verkade de säga.

Alla verkade ha tystnat nu. Inga tuggljud. Inga skrap av metall mot porslin. De såg sig alla oroligt omkring utan att säga något. Tysta som deras ordlösa besökare. Rickard kom hastigt på fötter. Stolen flög bakåt. Han sprang mot de tysta besökarna med armarna utslagna. Händerna mötte inte den mjuka päls som han trott sig känna, utan i dess ställe fanns bara mörker. Generat skyndade han tillbaka till sin plats vid bordet. Hade han inbillat sig?

Ingen ville blicka utåt mot hörnen, mot skuggorna, där de andra fanns, men deras blickar drogs obönhörligt mot det där mörka ögonen som i sin tur fixerade skaran människor mitt i köket. Alva höll sina köttbullskladdiga fingrar över ansiktet för att undvika att se. Det låg en svag men samtidigt nästan bedövande doft av gödsel över det välstädade lantköket och skuggorna kom närmare och närmare.

Hedda knep ihop ögonen i ett försök att stänga ute det där hemska ute i skuggorna. Lukten började bli kvävande. Hon visste inte om hon inbillade sig men plötsligt kände hon någon mjukt svepa förbi mot kinden. Heddas första impuls var att skrika högt, men hon satt bara stilla och blundade ännu hårdare. Hon hörde på Kristers andhämtning att också han upplevde det hon gjorde. När hon till slut öppnade ögonen var de borta. Endast en svag doft av gödsel dröjde sig kvar i köket.

Efteråt talade ingen om vad som hänt dem den där julen. Fick de frågan om hur helgerna varit svarade de bara undvikande något om att jular är väl alltid som de brukar. Men den julen var annorlunda. Mer än de någonsin ville erkänna förändrades för dem efter den dagen, inte minst inom dem själva. Nu hade det gått precis ett år sen hände och även om de först varit tveksamma till att träffas ute på gården igen, hade det valt att göra det.

Tanken på vad som hänt den gången var fortfarande färskt i minnet och samtalen flöt inte som de brukade. Julgottebordet dignade inte som det en gång gjort och klapparna under granen var inte lika många. Vad var det vi alltid brukade säga tänkte Hedda, att det inte var klapparna som var det viktigaste på julen. I år kanske det skulle bli sant också. Agneta öppnade plötsligt dörren till köket och annonserade att årets jullunch var färdig.

Alla satte sig under tystnad. Innan de började ta för sig av julmaten sa Agneta plötsligt att hon måste göra något först innan de kunde börja. Hon reste sig snabbt och snappade åt sig en påse med grönsaker och knäckebröd och skyndade sig ut i stian. Hon hällde ut påsen i mathon och klappade om den stora grisen innan hon gick tillbaka in till sin familj.

När Agneta kom tillbaka till bordet önskade alla varandra en god jul och lät sig sen väl smaka av den goda maten. Axel tog en stor portion av kålrotslådan. Hedda såg sig om efter kålsorterna, tog lite av var sort och gav sig själv en stor skiva av den griljerade kålroten. Björn och Danne som föredrog kikärtsbollarna skyndade sig att förse sig med var sin generös portion innan någon annan hann ta av dem.

Hedda blickade ut mot köket. Hon förväntade sig nästan att se dem igen i år halvt dolt i skuggorna, men i år var köket bara ett vanligt kök. Något fick henne dock att se ut mot hallen och där var de. Stora mörka ögon som mötte hennes. På något sätt kändes det kändes inte hotfullt längre och hon nickade tankfullt mot dem och fokuserade sedan på efterrätten. Det skulle bli en God Jul i år. En God Jul för alla.

Jättebra artikel om hur en diet kan lösa många av världens problem.

Det kan vi visst. Trodde du inte det?