Latest Entries »

Östersund

Den första platsen är Östersund. Anledningen till att jag är intresserad av just den här staden är att jag bodde där ett par år när jag var liten. Som jag minns det nu, trivdes jag väldigt bra där. Det är en vacker stad som ligger vackert i ett vackert landskap, men landskapet ska jag berätta mer om i ett annat inlägg.

På Wikipedia står det att Östersund är den enda staden i dagens Sverige som grundlades under sjuttonhundratalet. Det visste inte jag. Vad jag visste var att staden koloniserades söderifrån, av svear, för att kunna beskatta de fria bönderna som bodde där uppe och var mer eller mindre självständiga gentemot både kungar och ärkebiskopar.

Staden ligger på Storsjöns strand och i sjön finns det en ö, Frösön, där många av stadens invånare bor. Kompositören Wilhelm Peterson-Berger bodde på Frösön och hans hem är idag öppet för besökare. På Frösön finns också världens nordligaste runsten.

Precis som i Loch Ness, finns det ett odjur i Storsjön, Storsjöodjuret. Det lär finnas ett i Vättern också, men Storsjöodjuret är mycket mer känt.

Det finns mycket mer att säga om Östersund, men jag vill hålla det här kort. Jag kan bara säga att jag har många lyckliga barndomsminnen från Östersund.

Mera historia

Som en del av mina historiska blogginlägg, tänker jag skriva lite om en stad eller annat område här i Sverige. Jag kommer naturligtvis mest att fokusera på platsens historia, men det blir nog lite andra fakta också.

Nytt blogginlägg på Våräng

Nu finns det ett nytt blogginlägg på Våräng.

Engelskt ord 2

Den här gången är ordet crave som betyder att man känner en stark längtan efter något. Ordet härstammar från det gammalengelska crafian i betydelsen att kräva något. Det är av germanskt ursprung och är besläktat med det svenska ordet kräva, och det danska kraeve.

Trajanus

Den första historiska personen är den romerske kejsaren Trajanus. När jag läste Antikens kultur och samhällsliv, var han min favoritkejsare. Han verkade vara en trevlig person, som bara råkade leva i en svår tid. Ironiskt nog, fast han inte verkade tycka om krig och strider, var han den romerske kejsare som har fått den tvivelaktiga äran att uppnå romarrikets största utsträckning. Hans livsverk har dokumenterats på ett monument i Rom, Trajanuskolonnen. Där kan man följa hans karriär på vad som nästan kan beskrivas som en tecknad serie. På en del bilder av honom ser han ganska bra ut. De är antagligen från hans ungdom. Så här har ni honom, en av de få romerska kejsarna som inte ens de antika romerska skvallerskribenterna kunde gräva fram några skandaler om.

Ny serie blogginlägg

Jag tänkte börja med en ny “serie” blogginlägg. Engelska ordet. Jag förklarar ett engelskt ord, helt enkelt. Kanske finns det inget intresse för det här, men jag får se hur det går.

Särskrivningar

Läste just det här, och håller verkligen med. Om jag ser någon som skriver dålig svenska, har jag väldigt svårt att ta den personen på allvar. Särskrivningar är bland de värsta felen jag ser, men sammanblandningen av var/vart irriterar mig också. När någon frågar “vart” något är, vill jag alltid svara “åt höger” eller “lite västerut”, inte “där, på hyllan där borta”.

Och “stör sig på” – är det man själv som stör? Objektformerna de/dem verkar folk inte förstå alls längre. Hur skulle de annars kunna få ihop följande mening? “Dem åkte och hälsade på de.”

Kanske är det bara jag som reagerar på “hade varit roligt” som tydligen betyder “skulle vara roligt”. För mig betyder “hade varit roligt” att det nu inte längre finns någon chans att det roliga ska inträffa. Väljer jag “skulle vara roligt” anser jag fortfarande att jag har möjlighet att få göra det som är roligt. Eller är det jag som missförstått?

Dessutom tycker jag uttalet har ändrat sig väldigt snabbt. Jag är helt med på att svenskan ändrar sig på en generation. Kanske på femton år också. Men på fem år? Eller ännu kortare tid? Är inte det lite väl snabbt? För mig som bor ute “i landsorten” finns det faktiskt flera olika “sje-ljud”. “Ö” uttalas fortfarande annorlunda än “u”, tycker jag – men det är väl snart bara vi “lantisar” och knappast ens vi, som uttalar så.

Grr. Ibland är det bara så många saker som retar mig.

Två nya ställen

Häromdagen när jag var ute och gick, hittade jag två gator där jag aldrig hade varit förut. Om du bor i en storstad, kanske det här inte alls verkar märkvärdigt, men jag bor i en småstad med bara 20 000 invånare. Det är dessutom en ö. De här gatorna var korta och obetydliga, men ändå, jag hittade två nya platser bara tio minuters promenad från där jag bor. Det känns nästan overkligt. Dessutom, mamma som har bott här hela sitt liv, hade aldrig varit där heller. Var har de gömt sig hela den här tiden?

Sveriges Historia

Nu har jag sett ett avsnitt av Sveriges Historia, tv-serien som går på TV4. Eftersom jag älskar historia, hade jag vissa förväntningar. Tyvärr kan man inte säga att de uppfylldes. Trots att TV4 lyckats engagera Dick Harrison, som ju är en skicklig historiker, ger programmet ett intryck av historieundervisning på lågstadiet.

Nu är jag som sagt väldigt intresserad av historia, så kanske får andra ut mer av den här serien än jag, men jag lärde mig i alla fall nästan inget nytt.

Det var förstås kul att få veta lite mer om “Uppåkra”. Jag skulle gärna vilja mer om Nordens största stad under tusen år och varför vi idag inte vet vad staden egentligen hette. Det skulle också vara kul att få en kvalificerad gissning när det gäller hur många oupptäckta “Uppåkra” som kan finnas runtom i Sverige, till exempel här i Västsverige där jag bor.

Jag kanske ser fler avsnitt i serien, men jag väntar mig inte så mycket längre. Trots det får man säga att det är en fin service TV4 erbjuder när man kan få se avsnitten på internet efter de har visats på tv. Det uppskattar jag.

Vad hände egentligen?

Igår när jag var ute och gick, hörde jag kyrkklockan slå åtta… klockan fyra! Vad var det där egentligen? Efter de första fyra, kom ett femte lite halvhjärtat, och så tre till. Konstigt.

Powered by WordPress | Theme: Motion by 85ideas.