Nu har vi också en Keeshond. Den är ganska mycket större än lhasa apso. Precis som golden, är de mer stabilt byggda än dvärghundar och verkar de vara lika charmiga och gulliga som golden. Men vår lilla tjej är mycket tuffare än någon av våra golden var.

Hon lyder inte, hur man än försöker, och har man henne med när man äter, så får man akta sig noga. Dessutom får man kolla noga att hon inte hoppar upp och stjäl från bordet.

Hon älskar vatten mer än någon annan hund vi har haft. Inte att bada i nödvändigtvis, och inte heller att dricka i första hand. Men hon älskar att ha en fylld vattenskål att passa. När hon har druckit sig otörstig, skvätter hon överlycklig ut vattnet på golvet. (Ingen annan ska väl få MITT vatten!)

Hon är duktig på att träna människor. I alla fall lärde hon sig snart att om man sätter sig ner, så tycker människorna att man är duktig och gullig. Och tycker de att man är det, så får man oftast något gott. Gå på bakbenen är också gulligt, tydligen och då blir man uppskattad också. Även om man inte får något gott, så slipper man mycket skäll.

Keeshond var en gång en popular ras hos den holländska adeln. Det var på 1700-talet. Vanliga människor, som ofta bodde på flodbåtar, hade Keesen som vakthund.

Kees är ett smeknamn för någon som heter Cornelis/Cornelius. Hond betyder hund på holländska. En adelsman som hette Cornelius de Gyselaar ledde en politisk grupp i en maktkamp som pågick från omkrink 1781. Hans sida förlorade, och efter det så blev det farligt att äga en Keeshond, och adeln förlorade intresset för rasen.

En liknande ras är Wolfspitz, den största tyska spetsen.

Den tyska-holländska spetsen har en väldigt lång historia bakom sig. Arkeologer har hittat rester av liknande hundar från så tidigt som äldre stenåldern (5000 f Kr).

DeTyska spetsarna är nära släkt med den holländska Keeshonden. Det finns de som säger att Keeshond och Wolfspitz är identiska. Det är visst inte sant, men de är i alla fall väldigt lika. Du kanske känner till Dvärgspetsen (den engelska Pommeranian). Både Wolfspitz och Dvärgspets är tyska raser, men de som kallas Tysk spets är Kleinspitz (liten spets), Mittelspitz (mellanstor spets) och Großspitz (stor spets). Großspitz finns inte i Sverige än.Wolfspitz (vargspets), är vargfärgad (Svart/grå). Den stora spetsen kan vara enfärgat svart, brun eller vit (som Lapphunden).

De mindre tyska spetsarna kan ha många olika färger. Man kan tycka att de tyska spetsarna har lite förvirrande namn. I alla fall om man försöker gissa hur stora de är, jämfört med varandra. Wolfspitz är störst. Därefter kommer Keeshond, som egentligen inte är en tysk spets, så Groþspitz (och det är det här som är mest förvirrande - den stora spetsen är inte så stor) . Mittelspitz är något mindre, och Kleinspitz ännu mindre. Minst av alla är Dvärgspetsen, som man ju hör på namnet.

Det verkar som om allihop, oavsett storlek är trevliga sällskapshundar och vakthundar. Precis som de flesta spetshundar, skäller de gärna om de hör någon komma. Och som de flesta andra spetsraser är de väldigt söta med sina fluffiga, upprättstående pälsar. Jag har själv aldrig haft någon tysk spets (rasen är väldigt ny i Sverige), men vår Keeshond kanske har några tyska linjer i sin stamtavla. Hon är i alla fall större än många keesar vi har sett. Hon ar två keeskompisar i staden där vi bor. Båda är hanar, vilket nog är tur, eftersom det verkar som om keestikar är ganska fientligt inställda till varandra, och andra tikar, antar jag. En av keeskillarna har en lillebror som är en svart Kleinspitz. Kleinspitzen verkar vara ganska likgiltig inför Keeshondtikar, men när han fick syn på våra svarta apso, blev han förtjust. Trevlig färg, verkade han tänka.

Eurasiern är en"ny"ras, som kom till på 1960-talet. Julius Wipfel i Weinheim i Tyskland, ville utveckla en stor, trevlig spetsras, med flera vackra färger och ett mjukare, "modernare" temperament. Han korsade ChowChow hanar med stora Wolfspitztikar och rasen han fick fram kallade han Wolf-Chow. Till sist korsade han in en Samojedhane, för att få lite mer elegans och större valpkullar, och sen var den nya rasen färdig. Numera heter rasen Eurasier, för att den förenar det bästa av europeiskt och asiatiskt.

Eurasiern är en vacker och imponerande spetshund. Den väljer vanligtvis ut en familjemedlem som den fäster sig mest vid. De är sällskapliga och måste ha sin familj omkring sig, och de blir ledsna om de måste sitta bundna eller instängda någonstans. Eurasiern är också lite blyg och tveksam inför främmande och därför blir de bra vakthundar. Men de ska inte skälla i onödan, utan väntar tills det finns en anledning. Fast de är väldigt snälla och lugna tillsammans med sin familj (människor och hundar) kan de om de tvingas till det, försvara sig och familjen, även mot större hundar.

Vanligtvis är Eurasiern vänlig och lekfull. De kommer bra överens med andra hundar, både tikar och hanhundar, och andra djur, t ex katter, kaniner och hästar. De lever länge, oftast 12-15 år, eller mera. Jag skulle väldigt gärna vilja ha en sån här hund.